Eller snarare, vad var Hamregården?

Stiftelsen Hamregårdens pojk- och flickby i Orsa, Dalarna, anordnade läger för skolungdom sedan 1946, då pastor Olof ”Hampan” Hambraeus grundlade verksamheten.

På Hamregården utförde ungdomarna själva de arbeten som behövs för gårdens funktion – så långt det är praktiskt och juridiskt möjligt. På alla läger skötte ungdomarna städning och matlagning, allt med krav på professionell standard. Ungdomarna fick därmed lära sig ta ansvar.

Över 15.000 personer har varit på läger på Hamre under årens lopp. Det var drygt 100 lägerdagar per år, i huvudsak under skolloven. Ett läger kunde samla allt mellan 20 och 100 personer, alla i tonåren. Det fanns mellan två och fyra vuxna anställda som hade det yttersta ansvaret.

Under vinterlägren gavs möjlighet till skidåkning och andra vinteraktiviteter på närliggande skidbacken Orsa Grönklitt. Under den varma årstiden byggdes det vidare på gården och det som blivit slitet reparerades. Friluftsliv med utflykter i Orsa finnmark och bad i Orsasjön var stående inslag. 

Hamregården strävade efter att vara en lugn plats där alla skulle känna sig välkomna och kunna vara sig själva. Hamregården präglades av två maximer: ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” och ”Den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare”. I praktiken innebär dessa att alla fick sådana uppgifter som de hade en rimlig möjlighet att klara och att den som är snäll och hygglig mot de yngre blev ledare, fick ta mer ansvar men också göra de svårare jobben.

För många blev gården ett andra hem dit de återvände gång efter annan under hela sin skoltid. Var tionde deltagare har varit uppe på fler än 10 läger. Några deltagare har till och med varit på över 50 läger och en del nådde hundraklubben!

Hamregården finansierades till 2/3 av gåvor och 1/3 av lägeravgifter som hölls så låga som möjligt. Skulle någon trots detta inte ha haft råd, beviljades denne alltid nedsättning enligt principen att ”ingen skulle stanna hemma för pengarnas skull”.